Transkriberad uppteckning

Den dagen en började vårbruket så skulle en ha ett litet kalas. Det kallades för "plogbeten". Det var sovel å brännvin. Och detta skulle vara precis första dagen som en satte redskapen i jorden. Kaka å ost från jul skulle en ha till detta kalaset. Det var ett slags mask i jorden som en tittade fter på hur han hade benen. Om frambenen var längst så skulle den förstsådda säden bli längst, å om bakbenen längst så skulle en inte göra sig så brått att så. När allövet var så stort som öronen på en mus så skulle det vara den rätta tiden att så an- nars höll de allt mest före att det skulle vara likerst, när linärlan hade kommit. På Beda-dagen skulle en så linet. Men / andra bestämda dagar för sådd mins jag inte. En fick passa på som vädret var till. Men den sista dagen var Urbanus. Det brukade en allt att vilja hålla på. Ingen särskild klädsel. Det var ett ordspråk att om en tog vantarna på, när en skulle har- va å plöja, så skulle en få bra gröda. Gödselstaden skulle inte vara tom. Om en tog bort den sista tappen ur den, så blev det odrygt sedan. Det var must i den.