Transkriberad uppteckning

Jag vet att det var farligt om den havande kvin- nan blev rädd för något. Barnet fick "vådelsemär- ke" på kroppen. Harmynt blev ungen om modern hade sett en hare å blev rädd. Ungen fick en kluven läpp. Det var farligt i "kvekninga". I badvattnet lades ett mynt eller en silver- ring. Det brukade inte att vara vanligt att den havande kvinnan eller att modern havande kvinnan eller att modern själv bar bar- net till dopet. Det skulle ett annat kvinnfolk göra. / Födelse o. dop. Jag mins, att när mor skulle tvätta bror min, när han var späd, så lade hon en kniv i vattnet. Kom det en vindpust genom dörren, så gjorde hon ett kors med handen över honom. När han inte vil- le tystna, så tog hon en varmesticka å ###- de mot honom. Spegeln skulle hon inte få se i . Det var far- ligt att låta barnen se i en spegel. De kunde bli sjuka. / Berättat av J. E. Anderson född år 1866 (i Silbodal) Uppgiften rör födelse och dop. En brukade att skämta med varandra och säga att en skulle lägga något under sänghalmen så skulle det bli det en ville ha. Om en tog ett verk- tyg som hörde till karlfolk, så skulle det bli en pojk, å tog en ett verktyg som hörde till ett frun- timmer, så skulle det bli en tös. Om ungarna kom å frågade varifrån en kom så fick en ge till svar att folk kom från skogen, him- mel eller sådant. När ungen kom till världen så bru- kade ett äldre kvinnfolk vara närvarande, å då fick en hitta på och säga att det var hon som hade haft ungen med sig. Det vet jag att en inte skulle äta något som var starkt. Se'n skulle en hålla sig i rörelse. Det gick an att arbeta fast att en var sådan. Det blev / senare om en satt för mycket stilla. Jag vet, att kvinnfolken både vävde och spann, när de var med onge. Det vet jag inte annat än det skul- le vara bra. Det var inte gott för den som var ogift å fick ett barn. Det var allt synd om henne, för folk tyck- te att hon hade burit sig så skamligt åt. Hon kun- de inte visa sig ute bland folk på länge efter. Det var inte passande att hon var med folk. Det var så att anhöriga till henne fick skamen också. Det var ett medel som användes, om det blev svårt med barnsängen. En skulle få reda på en som hade gått emellan tåssa och orm, så att inte ormen kom åt att döda henne. När hon kom å tog barnsängskvinnan om mitten, så fick hon lätt att föda barnet. Det var inga andra som fick gå in i rummet, när hon låg i plågor, än den som skulle vara barn- morska å ta emot barnet. Om det blev för illa, så fick ju karln hennes gå in också. / Men inga yngre fick komma in. Barnen skicka- des till någon grannstuga till dess att det var fär- digt. Söndagsbarn blev lyckliga. De skulle bli snälla, å så skulle de få bra minne. Det var bäst om ungen föddes medan prästen var på predikstolen. Någon dag efter sedan ungen var född, så kom grann- mororna med gröt å bjöd på. Det var fin gröt med kanel å socker på. Då hade de allt något plagg eller någon slant med sig å gav ungen. Men det var mest angeläget att de kom iväg med grö- ten. Å så ville de se på ungen. Då skulle de ta- la om, om han vara lik far eller mor. När en gjorde iordning badvattnet, så skulle en ta moderns vigselring å lägga i det eller om en hade något annat av silver eller stål, för det skulle vara sådant i vattnet för att inte det skulle lida nöd på ungen. Om ungen blev sjuk eller det blev något fel med honom, å en visste att en inte hade haft stål i vattnet, så / anka en på det. För då var det ens fel att en inte hade gjort som de gamle sade. Det var första badet som en skulle göra detta. Men en fick vara rädd för att ta in vatten om kvällen. Se'n så hängdes ringen om halsen på ungen. En trädde den på ett snöre å band den om halsen. Så fick den vara, tills ungen var kristnad. Vattnet, som en tvättade ungen i, fick en inte häl- la var som helst. Det skulle en hälla så att det kom under stugan. Så strödde en salt i det, så att inte något ont skulle göra skada med det. Sina kläder tvättade en helst inomhus. De torka- des i spisen. Det var farligt, om en glömde bort att ta in dem om kvällen. Om de fick hänga ute över natten, så var det inte säkert än ung- en kunde få sjukdom på sig, när han fick dem på sig. Det kunde komma "oty å smörje" på dem. Lindorna bands till med band. Men för att det skul- le vara säkert, så tog en en nål å satte i på ett / ställe, där det inte var farligt att ungen skulle stic- ka sig. Det var ju "tocka tro" på att det var ont som kom å ville byta sig till barnen. Å för att inte det skulle gå så hade en sådana konster. Om en inte kunde hålla ögonen på ungen jämt så var en tvung- en att ha sådant på honom, så att han skulle vara förvarad. Det blev "bytesonger". Det var in- som de skulle vara. - På ett ställe hade de fått en sådan. Han skrek, å det ville inte bli något av honom. Modern tog å gick ut med honom å piska- de honom. Då kom det ett troll med den rätta ung- en å lämnade å så tog hon sin tillbaka. Så har inte jag gjort med din unge som du gjort med min", sade hon. Å se'n blev hon borta. Det var inte något fel med den riktiga ungen. - Det var farligt att lägga ungarna ute å inte se till dem. För om de inte blev bortbytta så kunde de bli för- därvade. Det var bara bättre folk som hade råd å bestå med dopklänning. Då var det en lång vit klänning / med spetsar på å e hätte med spetsar på huvudet. En slant hängdes på klänningen eller sat- tes fast i lindan, för att det inte skulle fattas pengar för barnet. Den skulle sitta i, när en var till dopet med ungen. Det var en karl å ett fruntimmer som var till kristning med ungen /"bäre fram ong- en te dope"/. Sex veckor sedan ungen var född, så skulle en "gå i körke." En fick hålla sig hemma till dess, för det skulle inte vara passande att en gick någon vä- gen.