Transkriberad uppteckning

Den första måltiden en fick på dagen kallades för "frukost". Den fick en strax en kom upp eller vid 4- el. 5-tiden. "Kl. 4 på morgonen å 8 på kväl- len å passlie tider, när det inte är brått", var det en käring som brukade säga. "Dôggeln" fick en kl 9 på morgonen eller kl 8. Det blev som det passade. - Till frukost fick en brännvin å sambakad kaka å smör, å till "dôggeln" fick en välling å tunt sambakat haverbröd. Vällingen av skrämjöl eller samma- let havermjöl. - Mitt på förmiddagen kun- de en få en sup i stället för kaffet, som en får nu /"mällamål"/. "Meddan" kl. 12. Det var gröt. Eljest kunde det bli kött, fläsk, ärter el. rotsoppa å rotmos. / "Afteval" kl. 4 el 1/2 5 em. Då fick man en sup, smörgås, form, ost, sandost, korv, pannkaka. Ibland fick en det ena å ibland det andra. "Kvällsmål, kvällan" - det var gröt elle sopp- mat. Soppmat bara någon enstaka gång. Vassgröt - kokas av vatten å sammalet rågmjöl och sur mölk /kärnmjölk/ var vanligt till den måltiden. Så var det någon gång som en fick "motta" /"näve- gröt. Men det var mera sällan. Man smälte ister eller stekte fläsk å doppade gröten i. Den kokades så hård, att en kunde skära den i ski- vor. Sista biten av smörgåsen hörde jag inte annat namn på än "steckebeten". När smöret breddes ut över brödbiten med tummen, så kallades en sådan smörgås för "tômmesmörgås". När en var liten, så inbillade de en att det skulle vara mera kraft i en "tômmesmörgås" än i en annan. En fick inte lämna något av en smörgås. Det var att äta upp eller att bereda sig på stryk. / De skrämde ungarna för "kvällsbusen" i spisen å för att en skulle få se någon tomtgubbe i spi- sen. "Askefiser" var inte särdeles aktade. Det fick den heta som satt å rörde i askan. "Han var inte no för sig." Somliga kallades för "askeladd". Det var samma mening som med "askefis." - Det var en saga om "askefisen" men den mins jag inte nu.