Transkriberad uppteckning

När en skulle frie så skulle en rent å smyga sig iväg. Det var allt sällan någon gick å friade på dagen. Det skulle allt vara på kvällen å natten. Om ons- dags och lördagsnätterna var det en skulle fria. Var å en gick till sin, men så kunde det bli så att pojkarna ville "frie å" för varandra. Den ene tog tösen från den andre. Det skulle vara bra bestämt om pojken skulle gå direkt in till tösen. Annars fick han ut henne med att knacka på fönstret eller vissla. Den värsta nattfriingen var med pigor- na. För var det någon piga på något ställe så vil- le allt pojkarna gärna hålla till hos henne. Bond- döttrarna var inte så lättvindiga som pigorna. Å bondpojkarna smet sig till pigorna också. Men det var mest för att få ha roligt. / Det var sällan det blev något äktenskap med så- dant frieri. Det var mest en osed. Då skulle det bli så att pigan blev havande, så att han var tvungen att ha henne. Det var inga varken pojkar eller flickor som fick vara ute om nätterna eller fria något förrän efter det de hade gått å läst för prästen. De skulle allt va- ra minst en 17, 18 år först. Rocken å skorna var det enda en fick ta av sig, om en skulle ligga jämter en tös. Pigor och drängar gjorde bädd åt sig i höet. Det var så fort det kom litet hö i ladorna så var de färdiga att rela åt sig. Men de äldre var in- te noga med detta. De försökte allt hålla töser- na inne. De kunde inte hålla vakt över dem, om de låg ute. När pojkarna var ute om nätterna så gjorde de kakeni här å där. Om det stod några redskap ute, så kunde de vara framme å göra konster med den. På somliga ställen band de på dörrarna / De hade så många skälmstycken för sig. "Böneman" skulle fria i stället för pojken eller tösen. Han skulle jämka ihop föräldrarna, så att de gav löfte till giftermål. När han hade gjort det så fick han ett par strumpor, så fick han vara med på bröllopet. "Trille ner från predikstolen". Det var när det lystes första gången. Då bröt fästparet benen av sig. Det var skämt med det att en gick å stack till fästmannen en käpp, för att han inte skul- le bli bet att gå. Det var inte vanligt, att de gick å hörde på sin egen lysning de två första gångerna det lys- tes. Men tredje gången skulle de vara i kyrkan, för då skulle de höra efter så att det var riktigt, så att de kunde gifta sig. Lysning- en skulle en ta ut på ny i inte på ne- dan - om det skulle bli bra. Om en gick över skaklarna eller skäkerna, så skulle en inte bli gift. Men om en gick / samma väg tillbaka så gjorde det inte något. Årsgång skulle en gå om jul- eller midsommar- natten, för att en skulle få veta något in in fram- tiden. Då skulle en gå till en korsväg. Om mid- sommarnatten så skulle en lägga 9 slags blomster under kudden å sova på dem. Då skulle en dröm- ma om den en skulle få. - "Saltpannkaka" å å drömgröt gjorde de om kvällen för att de skul- le drömma om sin tillkommande. Bröllopet höll på ett par dagar. Gästerna skramlade ihop till en "brurgåva". På bröl- lopsdagen, när en åt middag, så blev en tallrik fram- satt på bordet, å då fick en lägga i den som en tyckte passa. Se'n var det värden som räckte den till bruden. Se'n gick bruden å brudgummen omkring å tackade. Gästerna hade "fornekorg" med sig. Den bestod av smörgåsar, "klingåsar": fin kaka med smör å riven sandost på eller mesost. Den kakan var bakad tjockare än vanlig kaka som en / begagnade. När fästfolket kom från prästen å var vigda, så gick gästerna å tog dem i hand å önskade dem lycka. - När gästerna gav gåvorna skulle de ha fägnad i brännvin i stället. Brudgummen dansade första dansen med bruden. Eller också var det prästen som dansade först med henne. De andra fick sitta stilla medan denna dansen pågick. Se'n var det en å en som dansade med henne. För var och en hon dansade med, fick hon pengar i gåva. Det var dans till fram efter midnatt på bröl- lopsnatten. Spelmannen fick pengar som gäster- na skramlade ihop. Sist hissades bruden. Å då var det en bränn- vinssup att få. Det var det sista, innan en lämnade bröllopsstugan den första bröllopsnatten. - Det var inte riktigt om de hade köns- umgänge första natten. Det skulle de vänta med till efter bröllopet. / Det var fyra stycken som höll ett silkeklä- de över fästparet medan prästen läste en bön. Detta kallades "päll". Jag mins inte till det, för det var mor som talade om hur det var på hennes tid. Det var en särskild bön som han las. När han kom till ett visst ord i bönen så ryck- te de bort "pällen".