Transkriberad uppteckning

När en skulle ut å fria, så smög en sig iväg om kvällen, när ingen såg en. För det mesta så ville inte pojkarna ha vettigt att de var när en tös om nat- ten. En ville inte höra talas om det. Det var inte säkert att det blev något bestämt av dessa frierier. Det kunde vara några gånger så kanske de blev less åt varandra. Ibland hände det allt så att de fri- ade så att det blev en unge, å se'n blev det slut på frieriet. Om en ville ha riktigt allvar med ett frieri, så löt det vara "böneman". Om det var ett par som tyckte om varandra, så talade de vid en äldre att han skulle fria åt dem. Han talade vid föräldrarna. När han hade övertalat dem, så kunde fästfolket gifta sig när som helst. Han fick ett par "hôser" / för besväret. Om sommaren ville allt ungdomar gärna ligga ute i ladorna. Pigor och drängar hade den seden. Om en visste att pigor låg i ladan på något ställe, så gick en allt dit å hälsade på dem. Det var roligt å gå å skrämma dem om inte annat. En smög sig i höet å kröp fram till dem å högg dem i benen, så var en utefter väggarna. Ibland fick flickorna gissa vem en var, men då kanske en vrängde bort rösten. Dagarna mellan tomesmäss å jul for de som skul- le gifta sig eller som gift sig under året omkr. i gårdarna - klädda i "brurstass". Å då skulle de ha av allt som man hade lagat teress till julen. Lin å ull skulle de också ha. - De förmögna for rent med stass. Merendels åkte de förmögna. De fattiga gick. Det var inte så ståtligt för dem. Det kallades "fästköring". Lysning skulle en inte ta ut en torsdag eller fre- dag. Så skulle en gå när det var nytänning. Det var brukligt. Om en tog ut lysning på / nedan, så blev inte kärleken långvarig. När det hade lyst i kyrkan för ett par, som en kände till, så yxade en upp en käpp å ställde till dem. Det var inte för annat än att en skulle få roligt. För när det lystes första gången så for en ned från predikstolen å bröt å benen. Det var ett prat en hade. - De som var förmögna ställde allt så att det blev "lysningskalas". Det var sådana som skic- kat "lysningsgåva" som blev bjudna. Det var all- tid något i bohagsväg, som kom som gåva - bric- kor, kannor, stop, tallrikar, skålar, knivar el. dyl. Gästerna hade "forskorg/forekorg" (?) med sig till bröllopet. Grannarna skickade fram denna dagen före bröl- lopet. I den var det kaka, sovel, sandost och ost - allt efter som de hade råd till. De närmaste grannarna å alla släktingar bjöds till bröllopet. Vid vigseln var det ett par äldre som var med å skulle vara vittne. När brudparet kom hem från vigseln, så blev de / lyckönskade av gästerna. Var det då någon med som var bra att prata, så höll han ett tal till brudparet å önskade dem lycka å välsignelse. Så blev det skålning med brudparet. När det led på, så fick en middag. Ett stort bord var dukat som en fick sätta sig intill. Den van- liga högtidsmaten var korv, kött, fläsk, potatis, bruna bönor, kål el. någon soppa. Värden och värdinnan gick omkr å bjöd. Värden slog i supar- na åt gästerna. På kvällen kom det folk å ville se på brura. Då gick hon ut å visade sig. Då blev hon hissad. Skjutning förekom. På hemfärden efter vigseln så passade vännerna på att skjuta lösa skott å så på kvällen vid bröllopsstugan. På den tiden, så skulle en "gi i brurskåla". Jag tror bestämt att det var på andra bröllopsdagen som en gav i den. En fick ge som en tyckte att en hade råd till. Värden satte fram en skål på bordet, å i den skålen fick en lägga. / Om prästen var med, så var det han som skul- le dansa första dansen med bruden. Eljest var det brudgummen. Alla karlarna skulle dansa med henne. Ju mer de dansade med henne ju mer brännvin fick de. Men hon skulle ha en styver, när en hade dansat med henne. När det var slut på bröllopsdagen, så skulle en ha riktigt roligt. Då tog en i ring å dansade kro- nan av bruden. Så band en för ögonen på bruden å så fick hon leta sig fram å sätta den på hu- vudet på en tös. Den som fick kronan skulle stå brud därnäst av dem som var i bröllopsstugan. De mera långväga gästerna stannade kvar. Det bäd- dades på golvet, å se'n fick de lägga sig som de tyckte. De som inte fick plats i bröllopsstugan fick följa med till grannarna. Vet inte, att man hade något bruk med stabben eller träd. Det kan hända, fast att inte jag mins det. På annandagen så skulle gästerna till bröllopsstugan / igen å ha fägnad. Det var spel å dans då också. Men då var det bruden å brudgummen som skötte om att bjuda. Då fick en smaka på "brur- gröten". Alla som kunde säga ett rim till den, var kvicka att prata. Då blev det så roligt. Jag mins inte att det var något särskilt när de flyttade ihop.