KORPSKRIFTEN

...
Meny

födelse och dop.

Berättare: Otto Larsson (f. 1849)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Ingen främmande fick komma å ta i en unge efter det var nedmörkt. Det skulle vara för att inte ungen skulle bli bortbytt. Det fanns onda makter som ville åt ungarna. Det första barnet som föddes kallades för "frômse" el. "förstling" å det sista kallades för "bälegrisen" el. "tappen". Tänderna som fälldes, när en var barn, tog de äldre å kas- tade på elden å bad att en skulle få en bentand i stället för en guldtand. Då skulle en få starka tänder. Söndagsbarn fick gott för sig. Torsdagsbarn blev bångstyriga å fick hett humör. Barnen fick veta att de kom från en säck som en käring hade varit där med. / Mor ville, att barnmorskan skulle lägga ungen i badvattnet. Å det gjorde hon. För det skulle in- te bli något fel med ungen då. Vaggvisor. I By, by barna, katten hänger i grana, svin (?) mal gryna, far slaktar svina, bocken går i grönan lund plockar grönt med mund. II. Vyschan - i - lull för mett lelle gull, om jag hade stoga full, å första full, å en slank uppå omen. III. Liten pilt på berget satt allt uti det kalla regnet - - - - - - - - - - / IV. Skata satt uppå lagårdstak å sjöng så vackra viser, om inte ongen nu ä snäll, så får han bastu utå riset. Snälle go skate sjung inte så för ungen han ä snäll ändå, å nu slipper han å smake på rise. V. Lull lull, litten sa räven, mötte du nôa flecke på vägen? - - - - - - - - - - - - -

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: födelse och dop.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR