Transkriberad uppteckning

I min fars tid var det rent försmädligt för de som slaktade hästar. De kallades för "rackare". De var inte ansedda som vanligt folk. Tockere ville inte folk ha med att göra. Det var att söka upp en rackare om en skulle ha en häst slaktad. Jag vet inte om de hade någon i denna socken. Hästen sköts ihjäl, så fick han ligga å ruttna uppe eller också kom "udjura" å tog honom. I fars tid var det inte just vanligt att de flådde hästen heller utan han lämnades i skogen som han var, när han var skjuten. Hästkött var födömligt att äta. Det var just ingen som jag kan minnas som smakade sådant kött förrän fram i slutat av 1800-talet.