Transkriberad uppteckning

"Pintorpafrun" brukade mor min berätta om. Det mins jag nog väl att det var en förskräcklig män- niska. Hon hade torpare. Men hon unnade dem inte något. Så var det en av dem som hade för gott, efter vad hon tyckte, så honom ville hon ha bort å ta ifrån honom det han hade. Hon var elak, så hon skulle fresta honom till ett arbete som han rakt inte skulle kunna orka med. En dag så fick han besked om att han skulle gå till skogen å hugga ned ett stort träd. Så skulle han skaffa hem det på gården, men han fick inte begagna dragare utan han skulle ta det i toppen å dra hem det. Inte fick han kvista det. Om han kunde det, så skulle han få sitta kvar på torpet å ha det som han / hade haft det. Han tog yxan å gick åt skogen å började hugga på ett stort träd. Det ville inte gå något undan för honom utan han blev ståen- de å luta sig över yxan. När han kom att se sig omkring, så fick han se en stor svart karl. Han frågade varför torparen såg så ledsen ut. Torpa- ren talade om allt. Då bad denne främlingen att han skulle få hugga. Han gjorde bara några hugg så stöp trädet. När han hade fått ned trädet, så sade han till torparen att han skul- le gå upp på stammen å sätta sig. Den främmande satte sig längst fram. När de väl kom- mit på, sade han till torparen att han skulle hålla sig väl i. Då stod två svarta hästar framför trädet. Se'n gick det genom skogen så fort, så torparen hann inte att varken se eller höra förrän de var framme på gården med trädet. Då gick skam in å tog med sig pin- torpafrun ut. Hon skulle se vad hästar han hade att köra med. Då kände hon igen att / att den ena hästen var greven. Men se'n blev det en dans som ingen hade sett maken till. Skam tog henne å dansade med, så att blodet rann av henne. Ingen i slottet kunde hjälpa hen- ne. När hon var i vanmakt så slog det upp en stor eld på golvet. Den elden tog henne. Hon kom i helvetet med en gång. Men tor- paren han fick vara kvar på sitt torp till döddagar.