Transkriberad uppteckning

Det var änne så en skulle vara rädd för "frimu- rerer". I Åmål skulle det inte vara säkert för dem. Men jag råkade aldrig ut för dem. Men det var en piga som tjänade när ett herrskap i Åmål. Hon påstod att den herrkarlen hade något konstigt för sig. En gång så hade han en kista framme. Hon rå- kade att komma in, när han hade locket uppe. Han sade till henne att hon genast skulle gå ur rummet. Hon såg att det var ett rött skynke i kistan. Så tyckte hon att det var en stor kniv å en dödskalle. Hon hade talat vid andra å de hade sagt att han var frimurare. Då trodde hon sig inte att vara där längre utan sade upp tjän- sten. Det skulle vara ett farligt folk disse fri- murarna. De tog död på människor som / de kom åt. Men då skickades de till frimurarlo- gen å där fick de sätta livet till. Då var det en som di hade som slaktade dem å tap- pade av dem blodet. Det hörde jag folk sa- de att de skickade stora lådor med "fôlkekött" till turken. Di fick betalt för varje skrôtt. Alla frimurare så var de rika. De fick för- mögenheten av att de sålde sådant kött. För hjärtat skulle de få mest betalt.