Transkriberad uppteckning

"Mara" var som en väldigt fet katt. Den la- de sig på bröstet å klämde. Far hade själv känt henne. Så var det en systerson som hade ont av henne. Bara en kan skrika, så släp- per hon taget eller att en annan skriker nam- net på en. När hon red så blev en dyng svett, å det var så med djuren också. Häs- ten stod så att lödret vatt av honom på mor- gonen. Om en nämnde Jesu namn, så blev hon borta. Eller en skulle stiga upp å gå ut å pess å säga Jesu namn. Å om en pessa över den enna tommefingern, så skulle det hjälpa. I stallet var det bra att ha ett blad av en psalm- bok eller en "marbuske". Det skulle vara en så- dan där tät, rund boll som växer ut på kvistarna / på träden. - Mara var ett ont väsen som en skulle akta sig för. Hon kunde komma in ge- nom små hål i väggen, fönstret eller dörren. Om det var en häst eller ko som hade ont av mara, så stod det inte till att hålla håret slät utan det blev raggigt å talkigt (?), å det var mest på ryggen å efter sidorna. Hon kom utifrån. Jag vet, att far trodde, att han hade fått hen- ne med från skogen den gången han hade henne. Anns/Aners är det nog inte annat än en sjukdom som sätter sig i blodet.