KORPSKRIFTEN

...
Meny

bjäran.

Berättare: J. E. Andersson (f. 1866)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

En skulle stjäla sölvgarn å sno ihop till ett nys- te, som skulle vara till mage åt "puken." Så skul- le en ta fyra strumpspetor å sätta i det å så skul- le en ställa denna på en loge. Där skulle han stå tre torsdagsnätter. Den tredje torsdagsnatten, så skul- le en gå dit naken å svärja sig till den onde. Då kom den onde å satte liv i haren, å se'n kunde en få så mycken mjölk en ville ha. För han drog full alla fat å skålar som sattes ut. Så höde jag gamle satt å talade om hur det gick till. Det var inte gott att pessa på en så- dan, för han sprang om nätterna. Det var då han var i ladugården å tog mjölken. Då blev det "pukdynge" i ladugården. Den var vit å gul. Det såg ut som nykärnat smör. Om en passade / på å piska den med en käpp å sedan tog tillva- ra det en kunde få tag på å låste in det inom nio lås, så kunde inte puken ha makt att dra mjölk. Den som hade puken kom å tiggde nå- got, men en skulle inte ge något. Det var inte rätt att ha en sådan, för en gjorde det som ont var med den.

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: bjäran.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //