Transkriberad uppteckning

"Bergduser" å "bergrå" var det tal om. De höll sig uppe i fjällen. "Bergråa" hade kor som hon vakta- de. Nu var det så att en hade sätrar på skogen förr i världen, å då var en där med kreaturen en tid på sommaren till dess att en hade slagit vallarna. Å vid de sätrarna påstods det att "bergråa" höll till. Min moster hade varit med korna i sätern å då hade hon sett en stor brandig tjur som var med de andra korna. Hon skulle gå å fösa bort den. Men när hon kom fram till korna, så var han borta. Det fanns ingen som hade en sådan tjur på trakten. "Bergråa" tog rakt genom skogen med sina kreatur. När hon "lila" efter dem så var det som hon skulle sjunga, å det gav så grant eko i bergen. / Jag mins inte att det var no varre tal om hen- ne, men att hon fanns här i de gamles tid är säkert, för de hade hört henne. Hon skulle ha så mycket grant inne när sig. Det kunde hän- da att folk gick å förvilla sig å gick å blev "bergtagen", å då kom de in till henne å fick se hur hon hade det. - Hon var växt som ett frun- timmer, men hon skulle vara stor å grov. Håret var långt så att det släpade på backen. Det hang utslaget, för hon kunde inte fläta det.