Transkriberad uppteckning

Det var "skogråa" det var tal om så mycket, när jag var barn. Så fort en skulle till skogen, så kunde en inte vara säker för henne. Kvinnfolken var ju mest rädda för henne - om de skulle å plocka bär eller till skogen å plocka ihop ved. Men det var mest de gamle som hade något att tala om för en om henne. Å nu är det ingen som tänker på henne. Men jag hade en syster, som påstod att hon hade sett henne. Hon gick å plockade ihop ved till en börda, som hon skulle ha med sig hem. Det var inemot kvällen. Å jämt som solen skulle till att gå ned så brakade det till i skogen, så hon trodde att träden skul- le komma över henne. Hon var kvick å fick ihop bördan å kastade henne på ryggen å skulle gå / hem. Då fick hon se ett kvinnfolk med röd klänning å ett rutigt förkläde på huvudet. Hon skrek på henne, för hon kände igen att det skulle vara en av grannkäringarna. Men hon stannade inte utan hon var lika långt före, fast att syster min gick fortare. Till slut gick hon rakt in i skogen. Å syster min såg inte likt till henne sedan. Se'n frågade hon den käringen, som hon tyckte att det var, å hon sade att hon inte va- rit utom dörren den kvällen. - En annan gång så var hon i skogen å skulle plocka ved. Hon fick se så mycken ved, å så var det en käring som gick å bröt å plockade. När sys- ter min kom dit så fanns det inte vedpin- ne. Det var bara narren. Men "skogråa" kun- de alla konster. Det var inte gott å veta var en hade henne, för hon kunde göra sig till vad som helst. För länge sedan så var det en marknad i Årjäng. Då var det en dräng som träffade / henne där. Han kom i följe med henne, å han tyckte att hon var så fin. Så kom han att få se att det var en rompa som hang under klänningen. "Nådu fröken ska dra åt sig slä- pet," sade han. Hon tacka, å han fick fullt med marknadspengar av henne. Men om han talade om för någon, att hon hade rom- pa, så skulle det inte gå bra med honom.