KORPSKRIFTEN

...
Meny

Folklig läkekonst

Berättare: Augusta Johansson (f. 1862)
Upptecknare: Stina f. Christensson Bergman

Transkriberad uppteckning

Engelska sjukan kallte de skäven. En del trodde de var smittade av folk. Om det var en led människa, som fick se ett litet barn och sa, att det var vackert eller duktigt eller så skulle den kunna sätta på det sjukdomen. Då fick de till den och få kläder och vira på´t. Det var ett fruntimmer här i granngårn som hade ett litet barn. Det fick skäven. Hon misstänkte en - hon hade talt vid henne när hon låg vid en bäck och sköljde kläder. Och hon gick dit och fick kläder av henne. Det var en gumma här framme i byn, som hade fött sitt första barn. Han var så vacker pojken. Men rätt som det var börja det "sårna" på huvet på och i pannan. De försökte allting. Barnet led så. Och ingenting hjalp. De som då var gamla hade hört mångahanda - att de skulle an- vända det till botemedel som skadan var kommen av. Nu var det så, att de slakta så många får förr, och då hängde de skinnen på vinden på stakar. Mamma tänkte att mora kanske kunde ha gått emot något skinn - det kanske kunde ha hänt så i mammas barndom, som hon mindes / Så fick mamma se att de hade slaktat får på gården bredvid. Då gick hon till det stället, där de hade det sjuka barnet. "Nu ska du gå till Hägna och be att få ett fårskinn, Johannes", sa hon till far´n. "De slakta där" - "Det har la aldrig hänt att du har gått emot ett fårskinn på vinden, Tilda?" sa han till mora. "Jo," sa mora. "Det har jag verkligen gjort. De hängde så lågt, så de slog till mej i pannan." - "Gå då, Johannes!" - Ja, han gick och fick ett skinn med. Så tvätta de å blodet, som var på huvet i ett fat och tvätta pojken i det blodiga vattnet. "Nu ska vi klä å pojken och vira honom i skinnet och låta honom sova i det", sa ###. Och det gjorde de. Och de hade försökt många slag, men verkligen var det det rätta fär mora kunde minnas hon hade gått emot skinnet. Och bäst det var börja såren torka och falla å. När de fick piggar, skulle de ta var ur piggen och vira i en trase och lägga bort den någonstans. De skulle borra ett hål i ett träd och stoppa in den där trasen och sätta en pinne i hålet. Den som då hitta den skulle få sjukdomen, så det var hemskt. - Mina bröder hade köpt ale och såga sönder. Och de träffa på en sådan där trase. Så det var verkligen sant att det var någon som hade prövat på det. När de fick andra små vi kallte vårtor, skulle de räkna dem och / ta en tråd och knyta så många knutar på tråden som de hade vårtor. Den tråden skulle de lägga under en sten, när det ringde till kvälls. När den tråden var rutten, var vårtorna borta. För kikhosta tog de mjölk av en märr och de skulle dricka. Madleja - då ville ingen mat ha. Det vet jag inte mer än en gammal gumma som talte om hon blivit botad för. Det är en sorts växt vi kallar surkål. Det var en gubbe som tog de fröna och knubba sönder mellan ett par stenar och kokte matlustkakor av, som hon skulle äta. Hon var långt nere från Stamnared, den gumman. Halshugg, det var när man stötte sej på en stubbe eller skar sej i åkerstubb under en tå. Det blev sår under tårna, det blev så ont. Min mor tog otvättat ullgarn och vira i "skaret". Det var det bästa botemedlet vi fick. Det skulle vara den där märgen som är i ull, som skulle läka.

Socken Lindome
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Folklig läkekonst

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR