Transkriberad uppteckning

Gasten, det blev vanligtvis av sådana som ropade vid dödstillfället; det blev gast av det. Det var en pojke här nere i Greggered, som omkom på Gravsjön - det var före min tid. Han gick ner sej på isen och omkom; han hette Zakrias Andersson. Och det talte våra om att de kunde höra honom hem om kvällarna, hur han ropte på hjälp. Det kallte de gasten. Det var en min mammas farbror, som kom ifrån Göteborg en gång. Rätt som det var blev han så trött, så han knappast orka gå. När han kom nära hemma, var där en genväg rätt över en åker. Där var ett stängsel och som han luta sej ner och gick under det, blev han lika bra igen. Likaså var det en annan person nere vid Lindome station. Han blev så trött så han kunde knappt flytta sej. Men när han kom av landsvägen och gick vägen hem till sitt, blev han lika bra igen. Där var också ett stängsel han skulle igenom. Och där orka inte gasten med.