Transkriberad uppteckning

Då var det Staffansotta. Då skulle de ut och rida runt i bygden och så skulle man bjuda in dem. De sjöng: Staffan var en stalledräng, han sadlade de fålar fem, tre de voro vita, två de voro bruna, den femte den var apelgrå, den rider själva Staffan på. Så var det andra som red omkring utklädda tilligt på morgon och de gick och moka (-g-) för folk. Och så sa´ de: "Nu har vi mokat, så nu vill vi ha brännvin." Så fick de litet på var ställe att de blev fulla till slut.