KORPSKRIFTEN

...
Meny

Mara.

Berättare: Anton Johansson (f. 1868)
Upptecknare: Anna-Stina Möller

Transkriberad uppteckning

Det finns många som klaga än över att de inte får sova om ntten för mara och detsamma är det med hästar. Hästarnas man och svans kan bli så oredig så det tar långa tider att re ut det. De trodde, att det var någon slags döda människor, som ville pina dem. De sköt skater och hängde i stallet för att inte mara skulle komma dit men för att män- niskor skulle slippa ´na vet jag inte något de gjor- de. Min hustru berätta´, att hon hade mara en enda gång i sitt liv och då hörde hon när hon låg i sängen, hur hon kom och tassa´ i halmen. De hade ju halm i sängen på den tiden. Brandt tala´ om på ställe han var, att de skulle passa på och se efter var det var som red hästen / på natten. Så satte bonden själv en lie över ryggen på hästen. Och när de andra kom ut på morgon efter, satt bonden själv på hästryggen och var döer. Då var han själv mara och det visste han inte om.

Socken Ölmevalla
Landskap Halland
Härad Fjäre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Mara.

Fler sägner från Halland

Se alla i Halland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //