Transkriberad uppteckning

Mamma talte´om, att till Kresmas var en karl som var ute och red och han hade ramlat av hästen och dött vid en sten. Hästen kom hem ensam och den karlen hörde de vid väderskifte. Han gedde sej så. En människa som blir borte på ett sådant sätt brukar de alltid tala om, att de hör. De hör hennes nödrop och det skall hålla på så länge de skulle levat. Mamma tala om en karl som skulle köra ett halm- lass ut han hade kört virke i skogen och dött borta på en mosse. Och de hörde ofta hans nödrop. Efter människor som blev borttagna och gömda skulle det höras tills de kom fram. Härborta vid bad- platsen Åsa var det en karl, som fann en arm av en fröken och den hängde fast vid en sjömanskista och hon hade ringar på armen. Och de grov ner den / där och lät ingen få velat och förde den inte till kyrko- gården. Och det blev en gast efter henne som ropa: "Mina guldringar tre åt Kristi jord." I kistan stod det att den som fick upp henne skulle ha hennes kista. Här var en gumma som hade på sig gasten, hon lever än så jag vill inte säga vad hon heter. När hon och hennes man kom till en gärdesgård, där var en stätta, kom en upp på ryggen på´na och så när de kom långt ut här, gick han av vid en annan gärdesgård. Hon hade ´n på ryggen och hon pesa´ på´n.