Transkriberad uppteckning

Det fanns trollkäringar på finnskogen som kun- de ta barnplågorna från sig å sätta på vad som helst. Själva hade de inte några plågor. Hônt det gick till, vet jag inte. Mor lade stål i badvattnet. Det var för att inte något ont skulle komma åt barnet. Vattnet fick inte tagas in på kvällen. Det var ont i det. – Hon band en silverslant i ett band å häng- de på bröstet på barnet. Den hang där tills det var flera månader gammalt. Det skulle vara till skydd mot det onda som trådde efter barnet. När de skulle till att frakta ungen till "krestning" så tog de eld kring det tre gånger, innan de for med det. När en tog den lösa tanden på barnet, så band / en en tråd om tanden å ryckte ut den. Då sade en: "Nu får du en guldtand i stället för en ben- tand". Den ene av mina barn fick "pôpp" över tre fastrer. Det var ingen ordning på det. Söndagsbarn är lyckobarn. De få gott för att läsa å följa med. Det var ett kvinnfolk å en karl som for till do- pet med barnet. De var "faddrer". Förfäderna uppkallades. När det hade gått sex nedan efter en hade fött en jän- ta, så skulle en "gå i körk" å sju nedan ef- ter en pojk. En skulle just inte få gå någon vägen å ta någon i hand förrän en hade fått ta prästen i hand. Vaggvisor. Ro, ro till fiskesjö, många fiskar får vi där, laxen den store, braxen den gode, / hugg'en i nacken steck'en i säcken å gömm'en till jul å till påskekväl. Ro, ro barna små, tjäna mig e kaka. Om jag inte kakan får skall jag låta vaggan stå å låta barnen få gråta