KORPSKRIFTEN

...
Meny

Tomtar

Berättare: Erik Andersson (f. 1871)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

En gång skulle jag gå till Bograngen. Det bör- jade att bli skymt på kvällen. När jag kom ine- mot Klarabron, så fick jag se en lång rad med små gubbar. De kom uppifrån backen å sprang rätt över landsvägen å nedåt älven. Men inte ett ljud hörde jag. Det var som skuggor. Det kunde inte vara annat än tomtegubbar. De var ute om kvällarna å sprang. De gick till främmande gårdar å tog med sig hö å det de kunde få tag i. På ett ställe hade de en tomtegubbe i kvarnen, som stod i en fors. Den tomtegubben hjälpte till i kvarnen. Om mjölnaren ville ha mjöl siktat, så var det bara att han ställde det på en viss plats i kvarnen om kvällen, så var det siktat till morgonen. Mjölnaren hade / fått se tomtgubben en gång, å då var han så trasig. Då bad han gumman sin att hon skulle väva å sy en kostym åt tomten, som han skul- le få till julafton. Det gjorde hon. När det blev julafton, så tog mjölnaren kläderna med sig å hängde dem i kvarnen, så att han skulle få ta dem om julkvällen. Men nästa gång som mjölnaren kom till kvarnen, så stod tomtgubben i dörren, å hade de fina klä- derna på. Innan han blev borta, sade han: "Grann gôsse vill int sekt mjöl mer". Det var på ett annat ställe, som tomtgubben inte var belåten utan kom å visade sig. Det var på kvällen när folk satt å åt så kom han in å bad att de skulle komma med ho- nom å få traktering. De gick med. Det var så fint alltihop. Det fanns inte lort på nå- got ställe. Å han hade ställt fram mat på bordet. De skulle sätta sig intill, men då bör- jade det å "skvâl" ned på bordet, så alltihop / blev förstört. Då talade tomten om att var gång som han skulle äta så "pess" hästen, så att det rann ned på bordet. Husbonden fick lova att han skulle flytta stallet. Min far såg tomten i stallet en gång. Då hade han en svart hatt med breda brätt. Annars så brukade han ha en röd mössa på huvudet. Tomten tyckte inte om mer än en häst. Om det var två hästar i stallet så fick inte mer än den ene. Den andre fick stå med tom krubba. Men den hästen som han höll till hos, den var tjock å fet å grann.

Socken Dalby
Landskap Värmland
Härad Älvdals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomtar

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR