Transkriberad uppteckning

Bruden skulle springa och gömma sej. Jag var med och göm- de en brud i en källareförsta i Sällstorp. Det var två brud- gummens drängar, som skulle vakta henne, men jag tog henne och gick ut med henne. Brudgummen sörjde, men han dräng- ar hittade henne till slut. Brudgummen hade pengar, en i var stövel. Hans drängar fick dra av var sin stövel och ta den pengen, de hittade i den. Bruden hade inga pengar i skorna. Två pelladrängar och två pellapigor höll upp en grann schalett över dem, när de vigdes. Den fick inte hälla varken ö- ver bruden eller brudgummen, det var uhälligt. (Känner ej uttrycket pellabränd) Förningar: stora korgar med skålakaker (utbröjda, tunna) fem, sex stycken. Stora ringar. Korv, fåralår, brunost, äggost / och ett stort smörfat. Bakforn skulle de ha. Brudkvinnan klädde bruden. En karl tog emot allt bröllopsfolket. Den var satt till att slå upp brännvin: värden. Begreppet källaresven okänt. Bruden hade inte slöja då, inte myrtenkrans heller. Hon hade en blå eller röd schalett med fransar på - hade inte utslaget hår. Klänningen var svart. En kedja av sölver ha- de hon rätt om halsen. Inga grannlåter på bröstet. Spelman - här var en de kallade Skrålle och en som hette Nils i Padis. Det gick en karl och tog upp pengar till ho- nom i en mössa. Endast karlarna gav. De tog av samma pengarna och betalte kocken. Kockabränne - De högge ett stort träd. Hade en bakvagn och la trät på. Några drog och några sköt på. För var gång de körde i vält, skulle de ha en sup var. Det var bara bröl- lopsfolket. Kocken skulle ut och ta emot brännet. Det var and- ra dagen.