Transkriberad uppteckning

Karlarna sysslade med varjehanda på julaftons morgon. De tröskade inte men högg ved och skar hackelse. Kvinnorna städade upp och lagade mat. Till middag brukade vi ha: soppa med kött, fläsk, potatis och kröpper - det var klimpar av vetemjöl. I mört- ningen fick vi kaffe. Till kvällen gröt. I min barndom skulle vi ha julhalm. Karlarna bar in tre eller fyra kärvar. De lät dem stå på golvet någon timme, innan de bredde. Barnen gjorde ringdanser kring dem. En del bredde hal- men vid 8-tiden, andra ente förrän de gjort av kvällsmaten. Banden rätta de upp och lade vid en sida. Ofta lät de en kärve lig- ga som han var intill ena väggen. De gjorde en julabock med fyra ben och huvud och granna silke- band eller pappersband. Julgran har de haft så länge jag minns. De klädde dem med / rosor, som de klippte själva av sölverpapper och vitt papper. Och de satte vaxstaplar i dem, som de stöpte själva. På väggarna hade de konterfej, som de köpt av knallar. Där var Bröllopet i Kana och de tio jungfrurna. Av halm gjorde de riktiga kronor av korta pipor. De satte ljus i halmkronorna också, men de tände dem inte. Ett ljus skulle brinna hela natten, men en del släckte dem klockan tre eller fyra. De döda skulle komma hem, flera stycken av de se- nast döda, somma fick se dem. En karl, som hade hängt sej i en trösketamp, kom hem och stod och tittade, medan de åt kvällsmat. Hans syster såg honom och gick ut, men de andre såg honom inte. Hon hade sett honom på auktion också, när de sålde hästen. Nej, maten fick inte stå kvar över natten, de röjde bort den. Foglakärve satte de upp på en stake. Kom det gulsparvar först, det var bra. En del lät den sitta uppe till sommaren eller till nästa jul, men andra tog den till strö, så snart den var utäten. Julhalmen fick ligga in till Trettonde eller Knut eller en vecka efter Knut. De tog ut den sämste ett par gånger och lade dit ny. / En del hade halmen kvar till Kyndelsmässe. De slutade med julhalm för över femti år sen. Se, förr var det inga mattor på golven, utan de strödde med sand och enegaddar. Julklappar gav de varandra inom huset och skickade till bekanta. Nös den äldste vid julbordet, skulle den yngste dö. Det kunde slå in men var la ett häxeri. Den var huvudlös vid bordet på kvällen, som skulle dö. De fick inte ta upp det tappade under bordet; det skulle ligga kvar. De fick inte lysa med ljus under bordet, för de trodde Satan låg un- der bordet (!). Båtsman fick gå omkring strax före jul. Han fick en kaka och ett styke kött eller fläsk på vart ställe. Inte kyrkväktaren; han hade säd, som han hämtade som tieste vid varferdan, och det hade tingvaktaren med, som vaktade tingshuset, en kappa av varje bonde i hela häradet. Vallhulingen fick komma vid jul och få su(ge)l och kaka.