Transkriberad uppteckning

Herdar. Hôrlinge - det var ofta en ordentlig pojk eller gubbe. Somliga gick med en vakt får, andra med en vakt nöt; en del kunde gå valle med bägge slagen. Det var dels för att vakta dju- ren för rovdjur, dels för att sköta om att de stanade, där de skulle vara. En stor hund rände ikring dem och körde ihop dem. Hörlingen skulle börja när vårn var ågjorde i maj och gå ute till förste oktober. Han fick börja tidigt på morron och komma hem sent, skulle vara ute sexton timmar. Han hade mat med sej i en mattornist, eller och gick de till honom med mat. Han förde hem kreaturen för natten ibland, eller de ha- de en lada, som de band in kreaturen i, och en annan bred- vid till fåren. Hörlingen hade en lur, som han blåste i. Var då kreaturen i drift, stoppa´ de upp. De var så skallvana, så. I öronen på fåren hade ägaren sitt märke. Ibland var det olika / hack eller hål, som gjordes med en nyckel; dörslag kallades det. Korna hade märke i härla i ryggen mellan skulderbladen Hôrlingen skulle ha något visst i pengar i månan; de fick be- tala efter om de hade djur. De kunde komma från andra trakter; många var uppifrån Mark. Vid Olsmässe gick många till Kungsbacka och stod och bad bönderna, att de skulle leja dem. Hôrlingen fick komma om jul och då fick han "sul å kaka", väldiga saker, för de var alltid snälla mor hörlingen. Fläsk, kött, korv och bröd fick han så mycket, att de måste ge ho- nom skjut hem med det. Medan hörlingarna gick vall, gjorde de arbeten åt sej. Somliga band strumpor, andra flätade stråhattar av råghalmspigor.