Transkriberad uppteckning

Julhalmen. Karlarna kom in med tre halmkärvar och sa: "Nu kommer vi mä jula". Det var julafton i môrninga (mörkningen). Då skulle de strax ha kaffe och gök och fina dopper, och medan de drack och åt, fick kärvarna stå på gol- vet. Minns ej, att barnen dansade kring kärvarna. När de spi- sat, breddes halmen, och en stund efter kvällsmat la sej barnen i halmen med kudde under huvet och sov hela nat- ten. Lekar i julhalmen. De droge kävle, mussla sko, rodde till Tyskland: då låg två mitt emot varandra med var sin karbas i näven, och så satte de upp ändan var sin gång och då skulle den andre slå till. Så släckte de stjärna - tog en en balja med vatten och lät det droppa av ett ljus i vatt- net, och sen skulle försöka blåsa ihop stjärnorna på vattnet, / men då passade en på och tryckte ner hans ansikte i vattnet. Så gjorde de en julabock med tre ben - tre lockar av halm hopsurrade - och låg på rygg och tog den med fötterna över huvet. "Hankler", broderade med blommor och stjärnor på gammal- dags vis, hängdes upp på väggarna. Och konterfej med Holger Dansk och Burman, som kridde på var sin häst med stora värjor och de tio jungfrurna med lampor, som brände för de fem men vôre svarta för de fem. Marbönner gick här och sålde sådana konterfej. Halmkrona av halm har jag gjort. Jag skall gå upp på vinden efter den. Se här, det är nio små kronor i bunnen, fyra uppå och en allra överst. Det är tre halmpipor i var krona. Röda fjädrar här och var. Den hängdes i en krok i taket över bordet. Ett ljus brann under den. Den konsta hade jag hemifrån. Karlarna högge bränne och sköre hackelse på julaftons förmiddag. Nej, de tröskade inte. Ingen ceremoni med blöta lon, tröskningsredskap o.d. / Julgrisen slaktades en fjorton dar före jul, ofta på själva lusse. De firade inte lusse alls förr. Julabordet. Var och en skulle ha sin julakoka och ringar i julahögen. På julbordet skulle stå en grann rosig ystekarsost, en brännvinsflaska bredvid den och fint bröd och smör. Det skulle stå där för jämnan, och de fick äta av det, när de be- hadade. Och hemmabrygd drick stod i ett stop av postelin el- ler trä. Julaftons kväll åt det kropper och spjällrev. Det spadet, som de hade kokat revv i rörde de mjölk i och la i klimpar av siktemjöl och kokade - det kallades kropper eller monkar. Gröt åt vi inte den kvällen; det var inte innan trettondeafta. De rimmade inte hemma; det var bara när de var borte i kalas. De döde skulle komma. Därför lät de all slags mat stå på bordet. Ett ljus skulle brinna hela natten - men det var inte alla, som hade den seden. På ett ställe hade folket somnat ifrån lju- set, och när de vaknade, låg det vid dörren och brände. Jag vet inte, vem som hade lött dit'et. / De lade var sitt plagg på lon julaftons kväll och bredde ut ärmarna. Blev ärmarna lagda i kors över bröstet om natten, skulle den dö, som ägde det plagget. Men skälmare kun- de komma och lägga till alla ärmarna, och då blev det ingen reda med det. Jag har hört att någon kunde gå runt kyrkan på julnat- ten; de var så morska och griska förr, nu är det inga som är så geva, så de vill gå kring kyrkan med natten. Nej, de brukade inte tvätta sej eller bada på julafton. Julklappar använde de inte, när jag växte upp. Julgran, det hade en del redan i min barndom, men inte allastär. Granar utanför dörren hade de alltid, en på var si- da. Julakärven brukade de sätta i en gran eller spika upp på taket med en grankvist ikring. Ibland hamna´ de till två kär- var och bytte om och satte upp en ny om nyår. Min svärfar (i Förlanda) gav korna rågmjöl julaftons kväll, och då sa han till varje ko: "Ät bra, tris väl, här ä julafta i kväll!" / När den yngste vi julbordet, nös han ut den äldste. När de äldste, skulle rätten falla på den yngste. Halmbanden från halmkärvarna lades vid dörren, men inte i kors. De eldade julbrasa med eke och björke. De högge särskilt julabrän- ne i julaveckan.