Transkriberad uppteckning

Mara - det var en människa, som var mara. Jag och min kusin var nolåt i skogsbygden och där låg vi över natt hos en gammal karl. På natten började min kusin ge sej så förfärligt. Gubben och jag vaknade. Så sa gubben: "Dä ä den däringa kôna som ligger och rir folk om nätterna" så tog han av honom påbredsla och kastade den mot dörren och visade bort henne. Hon kunde ri på hästar och, de brukade ha stål över stalldör- ren för att hon inte skulle ha makt att komma in.