Transkriberad uppteckning

De talte mycket om att de hörde Vallersgasten förr. Han höll till neråt Snogge och han skrek som en liten knähund. Det är mest mot oväder, såna skriker. Det är inte något spöke, som de trodde förr, utan en stor fågel. Gastakrammade blev de gamle ofta - då trodde de att de hade kommit en död för nära. Det är bara efter solnedgången de kan träffa sådant.