Transkriberad uppteckning

En gång i min ungdom tjänade jag på ett ställe i Vinberg, som hette Sannagård. Hustrun, som hette Lina, hade dött för en tid sedan, och man hade för sig, att hon "gick igen". Man hade visserligen aldrig sett henne, men man kunde höra, att hon gick där om kvällarna och nätterna och slamrade med sina träskor och slog i dörrarna. En kväll skulle drängen, Anders, köra bort i ett ärende. Han spände för hästen, men han kunde inte förmå den att flytta sig. Hästen drog och drog men kunde ej få vag- nen ur fläcken, fastän han av ansträngning var allde- les genomvåt av svett. Då tog drängen av betslet och tittade genom detta. Då fick han se Lina sitta baktill i vag- nen. Sen gick hästen.