Transkriberad uppteckning

Med denna "mara" som de hade så mycket att göra med förr i "vâla" var fälle inte annat än toke di drömde. Men di påstod att det skul- le vara som en människa som kom å lade sig på bröstet. Di skrek när di hade mara på säj å jämrade sig. Om en väckte på den som skrek, så blev "mara" borta. En skulle inte ställa skor- na med "tärna" inåt bädden om kvällen. Det var bäst om skodonen ställdes vid dörren. Mara kom på både hästar å kor. Hon talkade till manen och svansarna på hästarna. Om hon red på hästen om natten, så var han "gôrsvett" om morron. Han var så att han darrade i krop- pen. Om du ville ha hästen i fred för mara så tog en å gick å skar av en "marbôske" av / en björk. Denna "marbôsken" hängdes över hästen. - Det var på ett ställe som hästen stod svett varje morgon. Då tog husbonden å hängde en lie över hästen, för det skulle också vara bra mot maran. På morgonen, när han kom till stallet, så hang drängen död på lien. Det var dräng- en som var "mara". Om en låg på magen så var det inte farligt för maran. Och det fick allt de mest göra som var utsatt för henne.