Transkriberad uppteckning

[ Harvningen började när jorden var tjänlig. Sådden skulle börja när ärlan var kommen till orten. Haversådden skul- le vara färdig till Urbanus. Julbröd åts vid vårarbe- tets början. Då skulle "såkakan" ätas. Den bakades till julen av årets skörd och i form av en bock – "julbock" kallades den för. Kakan förvarades i haverbingen till våren. Det var för att det skulle bli god skörd. Ker- stin Gravlund i Kårbol (f. 1849) brukar denna sed än- nu. Dragarna fick havre. Om det skulle bli bra skörd vid sådden skulle vinden komma från norr. ] Det kommer jag ihåg flera gubbar som hade det för sig. Ingen viss klädsel för såningsmannen. Det var bäst att så på ny. Den ordningen hade morfar. Det vita i gödselstaden var inte bra att ta. Det skulle vara något kvar åt de "underjordiska". De kunde inte / trivas om allt togs undan. Om en fläck i åkern blev obesådd så var det en likkista. Någon i den går- den var feg å skulle dö det året. Linet såddes sist av allt för att inte frosten skulle komma å ta det. Fyra stenar lades i kors i åkern, för att inte någon skulle kunna skämma den. De grävdes ned, för att de inte skulle vara synliga. När hästen hade spänts från harven el. plogen, lades skaklarna i kors. Ingen ond makt skulle få använ- da redskapet. När plöjningen eller harvningen be- gynte så fick dragarna pusta titt å tätt, för då skulle det bli bra "årväg".