Transkriberad uppteckning

Det brukade vara tal på, om vårarna så där att isen drev dit å dit, å då tog de tydor av det. Det var ett bra tecken om isen drev norrut, för då räk- nades det på att en skulle bli av med den. Arbetet tog inte sin början förrän skörden var mo- gen. Strån lämnades oskurna för att det skulle bli skörd i stället ett annat år. Det var att "ta har'n" i de sista stråna. Då skul- le en skicka å fösa bort haren. Det var inte annat än ett skämt som en hade för sig. Den sista neken kallades för det mesta för "rullenek" el. "löckenek". Det skulle vara jämt så många to- var och band i den som det fanns kreatur på gården. Den gömde en å gav kreaturen om julkväl- len / för att de skulle må bra. Ett par pinnar lades i kors under de första neker- na, så att inte råttorna skulle ha makt att för- störa säden. Jag vet att vi hade en apel hemma, som det brukade vara så mycket äpplen på, men så slutade han att bära. Det ville inte bli något på den på flera år. Men då var det en käring som påstod att vi ha- de hällt ut varmt vatten vid apeln, å det var det som skulle vara orsaken att vi inte fick frukt. Ingen fest när tröskningen avslutades. Det var den dagen som andra dagar. En tröskade med slaga på den tiden. Gick upp i otta om morgonen och trös- kade. Så fick en hålla på att tröska undan för undan allt eftersom kreaturen åt undan.