KORPSKRIFTEN

...
Meny

Mara

Berättare: A Eriksson (f. 1849)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

"Mara" sa di skulle vara ett kvinnfolk. "Ho va kuti å stygg som e gammel käring." De gamle hade haft mycket ont av henne. Hon kom in var som helst. Om det var aldrig så liten öppning, så var hon "goti" att komma igenom. Men det gick att stänga henne ute med kvicksilver, för om en strök aldrig så li- tet i springan, så hade hon inte makt att kom- ma igenom. Så fanns det "marbôsker" att ta. Det var som knutar på björk, som en tog. Såda- na var bra att ha i taket el över dörren i stal- let och ladugården. Det var ingen annan bot att ta till.

Socken Norra Ny
Landskap Värmland
Härad Älvdals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Mara

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //