KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Norra Ny, Värmland 1935

Farsoter

Berättare: Lov. Jansson (f. 1880)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

"Digerdöden" var så farlig, så han gjorde alldeles slut på folk här. Det blev en människa kvar i Dalby å en i Ekshärad. När de träffade var- andra, så stannade de när varandra.

Socken Norra Ny
Landskap Värmland
Härad Älvdals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Farsoter

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Norra Ny, Värmland

Bergväsen

Det var många gånger en kunde få höra hundar skälla i bergen om kvällar och nätter. Det kallade de att det var "berghunden" som drev "bergfolkets" krea- tur. Bror min och jag var i Nyskoga och slog på ett ställe. Där intill var ett berg, och där hörde vi så tydligt "berghunden" skälla. Han skällde tre skällande och gjorde uppehåll. Vi såg också så tydligt bergfolkets "krötter". Det var större och mindre som gick upp för berget. När de kom mitt uppå berget så blev de tvärt borta. Boskapen var krit vit.

1934 Läs sägen →
Norra Ny, Värmland

Troll

Min farmor berättade från en sätter att pigan där hade råkat ut för troll. En hel hop troll kom springande från ett berg och kom in i sätterstugan och där ställde de till bröllop, och pigan skulle vara bruden åt ett av trollen. Hon blev förskräckt och skyndade att binda ett kläde om halsen på hunden. Den sprang hem. Fästmannen till pigan förstod att det var något farligt å färde, så han skyndade att rida till sättern. Bössan tog han med. När han kom fram, så hade de nästan fått henne i sitt våld, trollet skulle till att kyssa henne och hade det hunnit med det, så hade ingen makt kunnat ta henne tillbaka. Men nu hann han att skjuta tre skott över henne. Trollen sprang då till berget.

1934 Läs sägen →
Norra Ny, Värmland

Tomten

Farmor hade varit "sätterkulla" i sin ungdom. Hon talade om att det fanns "tômtevetter" i stugorna som de skulle vara rädda för. Om de utförde ett arbete i kväll- ningen så härmade det efter hela förnatten. Det var många nätter hon inte fick sova, men hon vågade inte säga något. Tände hon ett ljus eller en sticka så blev det tyst för en stund. Men så snart som varmen slock- nat, så började bullret igen. Det kunde vara i spisen, under golvet, på vinden el. utanför stugan. Det ram- lade i hinkar och byttor. Men hon hade inte ont av dem på annat vis. Hon brukade lägga litet ost el. bröd på trappen el. i spisen till fägnad åt dem. Om det blev något med boskapen om natten, så blev hon väckt.

1934 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR