KORPSKRIFTEN

...
Meny

Svartkonst

Berättare: Sven Svensson (f. 1880)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Det var vanligast att folk från denna trakten sökte upp finnarna "på skogen", när de skulle ha reda på något eller få bot eller sådant. Och det finns folk ännu i trakterna här som inte är fria från tron på att finnarna kunde mer än annat folk. De kunde "stämma järn", så att det blev farligt. Om en finne fick tag i en annans yxa, så kunde han "stämme" henne, så att hon slant in i be- net på den som använde henne – vid första hug- get. Om en ville ha ihop ett par till fästfolk så skul- le en ta en hake å haka fast i en hysk och så skulle detta kastas i en bäck. Se'n gick det inte att skilja dem åt. Detta vet jag att man talade på. "Stämme blog" hade somliga makt att göra. Mor ha- de varit till en på finnskogarna å han bara läste / å tittade på såret. Då blev det alldeles vitt. Inte en enda bloddroppe kom mer. Om en ville att en jänta skulle bli kär i en, så skulle en först sticka sig själv i vänstra armen å sedan jän- tan med samma nål. Samma knep kunde jäntan använda, om hon ville. När någon hade dött, så brukade den döde mätas med en käpp, för att en skulle få måttet till kistan. Om en nu var rädd för att någon skulle komma att stjäla av det man hade ute, ex potatislandet el. dyl., så skulle en ta den käppen å mäta runt landet med tre gånger. När tjuven kom innanför det området så blev han stående fast till dess att någon kom å namngav honom å hjälpte honom därifrån.

Socken Norra Ny
Landskap Värmland
Härad Älvdals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Svartkonst

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR