Transkriberad uppteckning

Det var en gammal käring i Ljusnäs som dog. Hon kom å visade sig efter det hon var död. Så blev de lett vid detta. En gubbe lovade att han skulle visa bort hen- ne. När han hade talat till henne, så blev hon borta. Då var det inte något annat än att hon bad honom att han skulle ta ett ben som hon hade liggande på ett ställe å gå till kyrkogården med. Så skulle han säga: "Här har du ditt, låt nu henne vara i Herrens frid." Det var inga vissa som gick igen utan det kunde precis vem som helst död göra. Men sådana som varit o- mänskliga å tjänat den onde medan de levde var räd- slan större för. Folk trodde faktiskt att dessa kun- de komma å göra de levande ont. Å den tron sitter allt i ännu hos många. Vid kyrkan var det farligt, / för de döda kom från kyrkogården å passade på att hindra folk som skulle förbi på landsvägen Ibland stod det en svart hund i kyrkporten, å ibland var det någon som inte hade något huvud. I min tid levde en person, som var så rädd, när han skulle fara förbi kyrkan om kvällen, att han band en stor schal om huvudet, för att han skulle slippa se något, när han for förbi. En gång så tog hästen nedåt kyrkogården. När han kom till kyrk- trappan, så gick ena hjulet upp på trappan, så att kärran vältade med gubben. Efter denna händel- se vågade han aldrig förbi kyrkan på kvällen eller natten.