Transkriberad uppteckning

"Benbrôtt" – då fick en någon som kunde med å "spjäle bene" att sätta det rätt. Så var det bra att äta krut å hagel å svavel, för då skulle det gro ihop fortare. "Bisteck" – då skulle en skynda sig att få ut gadden. Om gadden fastnade, så var det inte så farligt för då dog biet. Det var att plåstra å smörja bränn- vin på såret. "Vitsot" – vet jag inte vad de hade att kurer sig med. Det var en tro, att det kom sig av att den sju- ke blivit rädd för en död el. att modern hade va- rit å sett någon död, medan hon var med unge. "Blemma" – den satte sig på ögonen. Den fick en ur luften. Det var min far till en käring för. Hon tog eld på en alpinne å rökte kring ögat / med. Det blev som rött vid ögonen eller på ena ögat. "Falihet" (blodförgiftning) – när en fick det så värk- te det ut ett sår som inte ville läkes. Det kun- de värka upp ända ned till benet. Det blev bå- de blått å gult å rött kring såret. Det var farligt att en skulle få sådant i vattnet. Om en hade fått det, så skulle en gå till samma ställe som en hade fått det å kasta trasorna som en hade haft om såret. Annars var det att låta det värka tills det blev bra. "Bortstulen" ("mostôln"). Det kallades så om en kände att en blev maktlös. "Brännsår" – om en blev bränd så en inte ha kallt på. Brukade att ta honung å kleta på. Bränn- vin skulle också vara bra. "Bôrder" – kunde en få i skogen å var som helst. Det var farligt om en kom intill ett träd där de hade ställt bort bölder. Om en räknade böl- derna på en annan, så fick en bölder själv. De växte ut, så att det gick hål på dem, så / att "gôre" rann ut. Det var att sticka hål på bölden, ta en sticka å få "gôr" på den å gå till en tall å sätta in stickan i den, så var en "bott" för den gången. "Sôg" (engelska sjukan) – fick barnen. Det kunne en se på det viset, att kroppen var så spenslig å "ve- sen". Armarna å benen å fötterna ville inte föl- ja med den andra kroppen. Det var bara huvu- det som blev stort. Det brukade di säga att det var en "bytesonge". Men di försökte fäll bote den med konster. Det var en käring i Dalby som de var till. Hon hade en gul smörja som de skul- le smörja ongen med var torsdagskväll. Så skul- le han badas i "legransvatten". Tog kvistar av en "legran" i skogen å kokade dem, så tvättades ungen med vattnet. Men ett gammalt skrock mins jag, å som de höll på länge med å som de trodde skulle bota – det var – att en skul- le ta å skära upp å gräva undan jorden un- der en valltorva å få så stort hål att det / gick an att få ungen under torvan. Så drogs han avigt under torvan tre gånger. Sedan lades en sty- ver eller vad som helst under torvan, å se'n karades jorden tillbaka, så att det blev täppt. "Trôllskôtt", "skôtt" – brukade komma på kreaturen. "Flôg", "flôg i ryggen", "flôg i bena", "hôveflôg", "flôg i armra". Dessa kunde en få om en blev kall, eller mot väderombyte – "dä flyger i bena, så dä måtte bli ane vär" – "Förstörd itå flôg". Lederna svullnade å så blev en stel. "Frôssa" har inte förekommit på länge. Den som hade fått "frôssa" i kroppen en gång fick den tillba- ka varje vinter. Då skakade kroppen. Det gick inte att hålla kroppen stilla, å om det var aldrig så varmt så kändes det som kyligt ändå. Bränn- vin togs in. Så var det att sitta vid spisen eller ligga nedbäddad. "Tarmvre" – då blev det förskräckliga plågor i ma- gen. Det troddes att tarmarna hade nystat ihop sig, så att det blev som en knut. Sådant kunde / en få om en låg opassande el. att en slog magen. För att knuten skulle gå upp sväljde den sjuke hagel å krut. "Magkrämper" – till bot för detta begagnades bränn- vin. Malörtbrännvin brukades. Så hade de ylle kring magen. "Gekt" – "gekt i axlera", "gekt i ryggen", "gekt i bena" o. s. v. "Förstörd itå gekt", När de blev gamla så fick de gikt i kroppen. "Gektbrôten". De orkade ingenting med ben eller armar. Det hade de fått av kölden. "Gulsot" – då blev kroppen vrin gul. Vet inte varifrån det kom. Men gul mossa var bra å koka å ta in. "Hecken" – det sade de att en feck, när det var någon som tänkte på en. "Hôveflôg" – då var det att binda ylle kring hu- vudet. "Terpentin" e. "ädeke" smörjdes över ögonen. Brännvin begagnades också att smörja på. "Hôveflôg" fick en av "os", om det drog åt huvudet. "Hôll å stygn" – i bröstet, i sidan, i ryggen. Det var farligt när en fick "hôll å stygn". Det var inte / annat än brännvin som hjälpte. Det fick en, om en hade gått blöt. "Kikhosta" – brukade en skulle ha alla förr i värl- den. Den kunde en inte komma ifrån. Men det var bara barn som hade den. Det var inte annat än att hosta tills en blev bra. "Marremjölk" skul- le vara bra, så det brukade en skaffa, om nå- gon hade fått den hostan. "Klåa" – sådant kunde en få om en kom nära en per- son som hade det på sig. Det kunde vara "skabb" på granris, som en fick på kroppen, å då blev det "klåa" av det. Klåa smörjde en bort med brännvin. "Knar'n" – den satte sig i handleden el. i knäet. Kunde få den i skogen, när en högg. Den höggs bort. Man lade handleden över tröskeln som vet- te utåt, å en annan tog en yxa å högg över handleden. Yxan träffade tröskeln på andra si- dan handleden. Tre gånger skulle det huggas. För var gång det höggs, sade den som höll i yxan: "Ja' / hogger knarn ur led å i ved". Tre gånger sade han detta. "Kôppra", "smettkôpper" – mins jag ingenting om. "Kramp" – då var det ett ben eller en fot som vil- le dra ihop sig. Då fick en annan ta i å dra tillbaka "krampen". "Vârk i lera" (lederna). Det fanns en gran som kallades för "legran". Om en kunde får reda på en sådan å ta å koka kvistar av den å "baka" lederna med så skulle det bli bra. Om det var så, att lusen började å villa äta sig in i kroppen, så kallades det att en hade fått "likåt". Den som kom utför det hade inte långt kvar att leva. "Hôll å stygn" = lunginflammation. "Longhosta" – "hoste ôpp longra". "Milterhögg" fick en om en gick fort. Det var inte annat än att sakta ner på farten om en fick det. Det högg i ena sidan, så att en knappt orkade ta steg om steg. / "Näsblog" såg jag många som fick. Om en skulle stop- pe "näsblog" så skulle en lägge en tvåkrona under tungan å hålla huvudet bakåt. "Ormbet", "ormhogg". "Sketa, dreta, rännsketa" trodde de att ovänner sätte på. Malörtbrännvin togs in. Så fanns det allt frö som en tog in, men det mins jag inte vad det hette. "Skôrv" brukade de få i huvudet. Det var för att inte de tvättade sig i huvudet. För att de skul- le få bort "skôrva" så klettes fullt med beck över allt där det fanns hår på huvudet. Så en trasa över becket. När det hade gått så långt så att en såg att becket började att vilja lossna av, så rycktes alltsamman av huvudet. Den ena kunde sätta på den andra "tvinsjuken". Den som hade fått "tvinsjuken" kunde inte skrat- ta eller vara glad. Det var somliga som fick den om de var kär i en person å inte fick den. Sår var inte noga med förr i världen. Det var att sno en trasa om å låta det vara. "Sjôlsprôc- ker" / i händerna botades med att beck lades i spric- kan. Becket drog ihop den. Spindelväv å socker lades på sår. Det var bra att tugga socker å läg- ga på sår å svullnader. "Rematisk" – hade inga andra än gamla förr i värl- den. Den trodde de att de hade fått i kroppen för att de hade farit illa med sig när de var yng- re. "Tanvârk" – kunde den ena skicka på den andra. Det fanns inte andra botemedel än att tänderna fick värka ut. Men en försökte ju både det ena å det andra, för att en skulle bli bott. En tog blod ur tanden med en sticka å borrade in i ett träd, eller också gjorde en alpinne eller björkpinne rödhet å höll på tanden eller kä- ken. Ibland hjälpte det att stå på huvudet. "Örnflôg" fick en om en satt i korsdrag. Det värk- te inåt öronen. Det skulle vara svart ull i örat. Så kokade en "nö smör" å hade på ullen. Om ett kvinnfolk sprutade av sin mjölk in / i örat. så skulle det vara den bästa boten. "Ryggskott" kom sig å att en böjde sig för hastigt el. tog i för hårt. Somliga trodde att det var trollkon- ster från andra, som ville ont. Om en fick "rygg- skôtt", så skulle någon ta soplimen å slå en rik- tigt i ryggen tre slag, när en inte visste om nå- got.