Transkriberad uppteckning

Det var ett förskräckelse med den här tron som folk hade att "di dö geck igen". Stod det någon på bår på ett ställe så höll folk inte knappt å tro sä gå förbi. Di va rädda för att di skulle få se den dö. Detta ha inte gått ur folk ännu. Den som var nöjd att dö kom inte igen, men den som tyckte att han hade mer att ut- rätta på jorden, å inte ville slippa härifrån, med honom var det inte säkert än att han kom å visa- de sig. Små barn gick inte igen om de var döpta, men var de inte döpta, så kom de igen, för då var de som "gast". Om ett sådant barn blev hört, så skul- le en be att det gick bort i Herrens namn. Se'n blev det inte synligt mer. Det var en präst som lärde ut detta. En annan död som en träffade utför skul- le en slippa se mer, bara att en trodde sig / att slå sig i tal med honom. Bara en fick veta vad han ville, så var det bra sedan. Det har jag hört talas om, att det fanns stugor här borti som hade ont av att det var buller om nätterna, men det trodde de allt att det var tomtgubbarna som inte ville hålla fred. Så hörde jag talas om att det kunde knäppa i el. knacka i väggarna el. på dör- rarna, innan någon skulle dö i huset. Det sprang en hare under kyrkan en gång. Det var allt en del som trodde att det var en död människa som visade sig i den gestalten. Men det kunde inte va- ra annat än en ond människa. Det var inte som det skulle att gå å ta något på kyrkogården. En fick de döda efter sig.