Transkriberad uppteckning

Efter som de gamla talade om, så var det fullt med "bergfolk" i bergen, för det var inte lönt att nå- gon stack sig ut om kvällen å uppåt skogen än "berg- folket" blev hörda. Särskilda namn hade de inte, u- tan det var rätt å slätt "bergfolk". De var ### som vi, för det fanns både kvinnfolk och karar hos dem. Det var "bergkäringar" å "berggubbar". Mest var det käringarna som det var tal om, för de brukade att vara ute med boskapen å valla å vatt- na, när det led på kvällen. Jag vet inte om de bodde i bergen, men de höll sig bortefter ber- gen, å kreatur hade de. På den tiden, när de var mer närgångna, så kunde visa sig ibland. Det var en käring som skulle vattna kreaturen vid älven. Det hade blivit sent, innan de kom från / skogen. Käringen hann inte ner förrän hon fick se att det var fullt med kor vid älven. Det dröjde inte länge förrän de var borta, så att hon kun- de komma ned med sina. Det var bjällra på var- enda ko. De hade finare klang i bjällan. Det lät som det skulle vara silver. Det var mycket tal om att kreaturen vart berg- tagna. Om en ko stannade i skogen över natten så hade hon varit bergtagen. Det var på ett ställe i Dalby, som en piga hade kommit ut för bergfolk. Hon fick komma med in i berget å hon slapp inte lös förrän hon orkade be till Gud en gång. Hon talade om att de inte hade annat än grodor å ormar till mat. "Berghun" skällde om nätterna. Han var med berg- folket å "väckte", så att folk skulle veta var bergfolket höll till.