Transkriberad uppteckning

En gång var jag i skogen. Det led på kvällen, å då hörde jag "berghunden" skälla. Han var så grov i målet. Det dröjde en stund mellan vart varv han skäll- de. Tre skällande i vart varv. Det var "bergfolkets" hund. På V. Björknäs hade folket hört att bergfolket drev sina kor upp och ned på en väg på heden. En bonde här i Ambjörby kom öst åt skogen. Han hörde berg- folkets bjälla där. När han gick hem se reste de om honom med pinglan. Han hörde både bergfol- ket å korna, men han såg dem inte. På ett stäl- le tog de en ko från bergfolket. De kastade stål över henne. De hade nytta av henne, för de kor som blev efter den hade fet och mycken mjölk. Jag vet inte vad sanning det var, men det skulle vara på ett ställe här sör i socknen som de var / sams med "bergfolke". En kväll hade "bergkäringen" kommit ned till stugan å bett att hon skulle få lå- na kärnkäppen, för hennes hade gått sönder. När hon kom tillbaka med den, så var det fullt med smör kring korset på käppen. Men de trode sig in- te att äta av det smöret, för de var rädda för att bergfolket skulle få makt med dem. Om en inte hann hem med korna i ordentlig tid om kväl- len så kunde det hända att en kom ilag med berg- folket. Då skulle korna pocka sig på att vara kvar i skogen. – När det dumpade i berget om kvällar å nätter, så gick trollen ut å in med sin bo- skap.