Transkriberad uppteckning

Det var mycket tro på djävulen och att han kunde visa sig. Men somliga trodde att han inte skulle visa sig förrän han blev lössläppt av Gud, å att det skul- le lida till domen. Men jag hörde talas om många gånger, att de hade sett honom "uppbar". Det var ett ställe här väst på skogen som han hörde hemma. Det var folk som kunde trolla, å då skulle han kom- ma till dem var julkväll, men då var han som en hund. Det var en granne som hade varit i den stugan en julkväll, å då hade de hållit på å supa. Fram på kvällen kom den onde. Men då blev husbonden i den stugan som nykter å sade att han skulle gå in i "kåven" en titt. Han blev länge där. Men när han kom tillbaka var han krit vit i ansiktet. Men den onde blev borta, / det var ingen som nämnde honom. Det skulle inte gå an att nämna något ont i namn om julkväl- len, å inga andra högtidskvällar heller. Det var en från finnskogarna som hade "sålt sig till den onde". Han hade gått å lagt ett papper under kyrkan, som det stod på, att den onde skulle få ta honom med "hull å hår". Det var inte farligt, att han kom till andra än de som hade med honom att göra. Det var mest sådana som fick se honom. Vissla skulle en inte få göra. Om söndagen skul- le en inte alls vissla. På kvällarna skulle en in- te vissla eller stoltsera, å inte tidigt på mor- gonen. Om en gick baklänges så narrade en fan till sig. Namn på djävulen: Hin håle, hin, fân, den lede, den onde, tusan, den svarte. Jag har inte hört att han dansade ihjäl någon mer än Pintorpafrun. Men om det var något frun- timmer som sprang över allt å ville dansa å / gärna hålla på med det, så skakade allt somliga på huvudet å sade att det inte var rätt med henne. Det var allt den onde som hade fått makt med henne. Di höll allt mycket för att dansen var en tillställning av den onde. "Lucifärs släkte" var ett vanhederligt släkte. Det talar ju bibeln om det. Det skulle inte bli någon nåd för det släktet. Många ville tro att tomt- gubbarna hörde dit.