Transkriberad uppteckning

Det var en gammal gumma, som hjälpte bort vargarna, därför att hon "ynkade" (tyckte synd om) ottepågarna. Man borde ej säga benämningen 'varg', då blevo de säkrare borta. Min farmor Ingrid stod en gång på sin första lilla gård (Ingrid och hennes mor odlade upp 2 små gårdar i djupa skogen, i ren ödemark) på Hallarna. Då kom 4 stycken vargar nerifrån skogarna och körde en flock getter, tillhörande Kärshultsgårdarna, före sig. Alla getterna, utom en, sprungo ned utför klippan vid Kroksjön, den andra geten sprang fram till Ingrid och sökte skydd hos henne. Klippan heter därför Getaklippan eller getahallaklippan. Mot vessleblåst var det bra att röka sig med en död vessla. Bodrag var en lång reva med djur, som hängde ihop i en lång "ralänga". Så fort man fick se ett bodrag, och det gick ifrån 'en', skulle man ropa, "Dra te me, dra te me, dra te me." Då vände bodraget. Man fick då lycka och tur. / Göken. Ramsan, som angav vilken betydelse det hade varifrån man först hörde göken löd: Nor – nö, öster – dö, sönner – säe, väster – gläe. Den första jordloppan man såg om våren skulle man ta' med vänster hand och lägga i höger hand, samt 'gno' sönder henne. Sedan hade den högra handen en läkande kraft mot sjukdomar hos djur. Om djuren luktade på handen blevo de bra.