Transkriberad uppteckning

Jag var inte längre från skogsråa än härifrån o te vägga (inne i ett ganska litet rum). Hon hade som en grå kappa på sig, och så hade hon ljusa ögon, alldeles som silver. Vi var två pojkar, o vi hoa åt henne först, då sa hon grovt: "Vänta lite!" Vi förstod först inte vad det var, men så kom hon närmare, men då blev jag alldeles som bedövad. Andra gången hon talade hade hon som en fin fruntimmersröst. Hon kom alldeles som ur en avgrund. Hon hade något om livet också, men jag hann ej se efter, ty han, som var / med, började springa, och jag måste följa med. Han blev sjuk efter detta. Det var ett par som var ute på tjäderlek, de hade gjort en eld, o det levde så i elden, kasta itu hele varmen. Men en av dessa sköt rakt in i elden, då jämra det sig ett tag, å sen blev det tyst. Det var allt skogsråa det. Gubben, som sköt, var av äkta finneslag.