Transkriberad uppteckning

Det var på ett ställe, som hette Väppered. Där hade de lyckats fånga bäckahästen och lagt betsel på honom, och så länge han hade betsel på sig kunde förtrollning- en inte brytas. Hästen användes länge i arbete på gården, och ägaren var så glad över honom, därför att han ej be- hövde något foder, men då de andra hästarna selades av, fick han alltid behålla betslet på. Men så en dag kom en främling till gården, där bäckahästen jämte en an- nan häst stod bunden. Den senare stod och åt hö och ha- de betslet hängande på lokan. Bäckahästen hade betslet på och åt ej. Mannen tyckte det var synd om honom och trodde, att han ej kunde äta, varför han tog av honom betseltyget. I detsamma var han försvunnen och syntes aldrig mer.