Transkriberad uppteckning

Hur man kunde få se tomten. Om man ville se tomtar, skulle man gå ut tre tors- dagskvällar efter varandra och vissla på ett särskilt sätt, jag tror det skulle vara långa, utdragna visslingar. Den tredje torsdagen, man var ute och visslade, visade sig tomten. Det var ej alldeles säkert att man kunde få se honom, men kom gjorde han och man kunde få tala med honom. Kunde man då behandla tomten på rätt sätt, visade han sig även. När jag var barn ta- lade man om två bönder, varav den ena hade tomten till vän och den andra hade i honom en fiende. Tomten bar säd från den ena bondens loge till den bonden, som han var vän med. Bonden, som fick släppa till säden, vågade ej göra några anklagelser, för han var rädd att tomten kunde ha gjort något ännu värre då. / Pigans tomte. På en gård i Bokenäs i närheten av mitt hem, ha- de de en piga, som varje morgon, då hon kom upp, fann disken från föregående dag undanstökad och allt putsat och fint i köket. Hon trodde emel- lertid, att det var matmodern, som gjort detta. Till slut började emellertid pigan förstå, att allt ej stod rätt till och beslöt utförska hemligheten. Hon gick därför upp en natt, då det var månsken, och genom nyckelhålet kunde hon då se in i det upplysta köket. Här såg hon nu hur en liten grå, trasig tomte gick och stökade. Det var alltså han som hjälpt pigan. För att visa sin tacksam- het mot tomten gick pigan till en skräddare och beställde en ny, grå vadmalskostym, som hon ämnade förära den lilla trasiga tomten. Då kosty- men var färdig, tog pigan och hängde den över en stol på kvällen i köket. Morgonen därpå var kosty- men borta, men sedan den dagen fick pigan ej mer nå- gon hjälp. Man får ej spionera på tomtar, då försvinna de. / Tomten och bonden. Tomtarna bo oftast i fähuset, åtminstone gjorde de så i Bokenäs. En bonde, som hade en gårdstomte, bru- kade alltid ställa ut ett grötfat med en stor smör- klick i på julaftonen. En jul hade man emeller- tid inget smör att lägga i utan hällde istället sirap över gröten. Denna rann ned mot kan- terna, där den blev liggande. När tomten kom till sitt grötfat, såg han genast att smörklicken saknades och blev så ond att han gick och skar ihjäl en av bondens kor. Sedan vreden svalnat satte han sig att äta och då han av gammal vana började i mitten bildades här ett hål och häri rann sirapen ned. Nu förstod tomten sammanhanget och ångrade vad han gjort, varför han bar den döda kon till grannen och lade den i båset, varifrån han tog en levande ko, som han ledde över till sin bonde.