Transkriberad uppteckning

Det var en gumma hemma. Hon kunde spå i kort. Hon hette Lina. Det var en som varit på auktion och köpt en järngrep. Det var för inte så farligt många år sen. Grepen var bra och han hade betalt bra. Så satte han den ifrån sig. När han skulle ta den igen, fick han inte reda på den. Han leta igenom så möe han kunde, men till sist fick han gå hem. Hemma gjorde man narr av honom. Så sa han: "Ska jag inte gå till Lina! Och gripa ska fram!" Han gick, för det var inte långt, en kvarts gång eller så. "Kan ni ta fram min gripa?" sa han. "Vi ska se," svarade Lina. Så la hon korten på bordet. Sen sa hon: "Nu går du direkt ner till auktionsstället och in i ladugården och så upp i fähusränne (på vinden) och där går du fram i det västra (tror jag det var) hörnet och känner ner genom / halmen. Där står grepa. Det första du får tag i är skaftet." Han gick som hon sagt och fann grepa. "Du skall gå i kväll, för i mörr är hon därifrån," hade Lina sagt. Det var snattaktigt folk som gömt den där. De hade tänkt komma och hämta den när det blivit mörkt. En kusin talade om det för mig, så det är nog sanning. Det har hänt i mina dar. Gumman var från Bokenäs.