Transkriberad uppteckning

Bergagubben hade stora rikedomar i sitt berg, stora kistor fulla av guld. Därtill hade han många vack- ra döttrar, som man då och då kunde träffa på i trakten av berget, då de voro ute. Det var mången bondpojke, som blev förälskad i dessa flickor men de kunde aldrig komma dem nära. En kväll kom en bondson vandrande genom skogen och fick då uppe på en avsats på berget se en flicka sitta framför en öppning i berget. Hon var så skön att han aldrig förr sett något vackrare. Kärleken till flickan blev så stark att han beslöt att äga hen- ne. Han försökte först locka henne till sig, men / det lyckades ej. Ingången till berget var alldeles bakom flickan, så han förstod att han aldrig skulle hinna henne om han också lyckades klättra upp. Han beslöt emellertid sätta allt på ett kort om det så skulle kosta honom livet, och försöka nå avsatsen från ena sidan där berget stupade lodrätt ned. Härifrån kunde flickan aldrig vänta att någon skulle kunna komma. Han lyckades ta sig upp men det var ännu en bra bit kvar fram till flic- kan. Han tog nu fram sin slidkniv och samti- digt han klättrade över bergkanten till avsatsen fick flickan syn på kniven och rusade mot in- gången till berget, men pojken var kvickare. Han kastade sin slidkniv mellan flickan och in- gången och nu var hon bunden, ty över stål för- mådde hon ej gå. Samtidigt bröts den förtrollning som vilat över flickan. Hon var ej bergamannens dot- ter utan hade blivit förtrollad. Hon var från trak- ten av Uddevalla. Det blev nu bröllop av och / de levde lyckliga i all sin tid. Sonen övertog nu gården och han hade tur med sig i allt som han företog sig. Man sade att han hade hustrun att tacka för detta, ty helt ha- de hon ej glömt vad hon fått se och lära hos bergamannen.