Transkriberad uppteckning

Under den tid en kyrkklocka skulle gjutas måste man sprida ut tre lögner, som skulle talas om i socknen. Detta för att klangen i klockan skulle bli ren och klar. En sådan lögn kommer jag ihåg från min barndom. En piga skulle en söndag gå i kyrkan. Hon hade emellertid så brått att hon sprang ifrån sina lösflätor som hon brukade ha ringlade runt huvudet. Halvvägs till kyrkan märker hon att hon glömt flä- torna och ämnar vända om hem efter dem, då en fin herre uppenbarar sig och frågar / vart hon ämnar sig. Hon omtalar nu att hon glömt sina flätor hemma. Han lovar att skänka henne ett par andra, så att hon slipper gå den långa vägen hem. Han lindar något om hennes huvud och försvinner. Hon kommer till kyrkan, men tycker sig under gudstjänsten förnimma en krypan- de känsla i huvudet under huvudklä- det. Snart börjar kyrkfolket titta på hen- ne. Då hon kommer ut på kyrkbacken visar det sig att hon har en hel krans med ormar omkring huvudet. För att ej ormarna skulle bita henne måste hennes husbondfolk efter den dagen mota ormarna på bestämda tider. Ormar- na kunde hon aldrig bli av med.