Transkriberad uppteckning

Prästen å hunn tjäner ma- ten mä mun, sa göbben, då han betal- de prästeskatten. Du gör (gödslar) på dynge- högen, sa käringa, då göbben kom hem ifrö körka å tala om, att han hade lagt kollekt i håven. Lika barn leker bäst, sa fan, då han dansa mä prästen. Jä vattner mine får, sa fan, då han fyllde prästen. Den som blir rik, blir Fan lik. Fan tar sett lån igen./ Mer vell ha mer, å Fan vell ha fler. Då en har toke (tagit) Fan i båten, sö får en ro´n i lann. De har många könster i dön (döden), de Fan ska ha. Ändå något, sa Fan, då han feck se Åmål. Här va dä mö (mycket) smått å gött, sa Fan, då han titta i bibel. Då en taler om Skam, sö ä han i första (farstun). Räcker en Fan ett finger, tar han snart hele hanna (handen). Jä syner vägen, sa läns- man, då han låg i dike. Höfs å smörj hjälper te å mä på en gammel länsman. Sôdent lär (sådant läder) ska sôda smörje ha./ Varla (världen) ä vi (vid), sa käringa, då ho kom in i nästa socken. Dä ä långt härifrö å dit, sa käringa, då ho titta på mån. Kônstene (konsterna) ä många, men knepa ä fler, sa käringa, då ho hop- pa å nös. Rôte (ruttet) ä snart reve, sa kä ringa, då ho röckte tå sej öre (örat). Klöppt (klippt) ska dä vôrt (va- ra), sa käringa, då gôbben sa då ska vä re skôre (vara skuret) Jämnt ska dä vört, sa käringa, då ho högg rompa (svansen) på katten. Nô (när) musa ä mätt, sô ä mjö- le beskt, sa bonmora te drängen, då han klaga på maten. Nô (något) rolit ska en ha, sa gôs- sen, som bet näsa tå mor si. Dette gir ente brö, sa bo´n, då/ han stog på lon å tröska. Jä har vänner i vika, sa bo´n, då han ramla i sjön. Mer ler, sa murarn, då han satt i kôrka å sôv. Ä dä nôn dö, sô kom fram, sa muraren, då ställningen ramla. Den som väl låge, sa den la- te, då han satt på sängkanten. Di so, sa fin (finnen), då han re (red) på galten. Dä ä mett, sa fin om Stockholm. Lä (låt) mej se, sa den blinne. Dä braker i brö, sa tiggaren, då han satt på pôsen. Då tiggarn får ost, sô vell han han stekt. Släkta ä varst (värst), sa räven om den rö hunn. Nö katten ä borte, danser rôtte-/ ne på borle. (bordet) Jä setter sô lett, sa rôtta, då hon satt på fläske. Nô krôbba ä tom, börjer hästane å bites. Nö en lem lir (lider), sô lir de al- le. Den sum går ubedd (objuden) te, går utacka (otackad) ifrô. Den sum skratter om môran (mor- gonen), han får gråte inna kväl (kvällen). Skratter bäst, sum skratter sist. Den sum ente ser opp mä öga. han får se opp mä pongen (börsen). De som lorten först blir var, han ä lortens far. Den ä väl närd, sum i nô (något) ä lärd. Den sum gir (ger) sej mä i leken, han får leken tôle (tåla)./ den kårn (kål) de spyr i, den får de slecke i sej. Äter en sej ente mätt, sô slecker en sej ente mätt. Då sum en ente har i huve (hu- vudet), dä får en ha i bena (benen). Dä ä för sent å skrike, då strô- pen (strupen) ä åv. Store ord å fett fläsk stanner en- te i strôpen. Stor i orla å liten på jorla. Dä ä dä samme, hör mö koa mjôlker, då ho spänner (sparkar) utet. Dä ä like säkert sum "amen" i kôrka. Dä ä ingen för gammal te å få skôrv. Dä ä spräckte pôtter (pottor) i alle lann. En ann ä like sô go sum en ann./ Mer en trôr lorten, blôtare (våtare) blir han. Där getta (geten) står bônna (bun- den), där gnager ho. Gamlare bocken blir, harlare (hår- dare) blir korna. En får läre, sô länge en lever. En lär sum en umgås. En får ta se´n (seden) dit en kommer. En får ente sô mö sum dä kat- ta la i matte. En ska inte ropa hej, fôr än en ä över bäcken. Ingen ä sô dåli, sum då han gefter sej, å ingen sô bra, sum då han ä dö. Inga löcke uta ulöcke. Inga ulöcke uta nöa lite löcke vartmä. E lorti so vell ha e lorti mä sej./ Ett ve´tre (vedträ) kan ente bränne, å e käring kan ente slôss. Hade ente "om" vôrt imella, hade jä sköte bjôrn (hårt k-ljud). Käre mä en me (med) går ente. Kvennfôlk å brännvin fryser allri. Sô länge mi tönne (tunna) rann, kände mej både kvinne å man. Men då mi tönne sluta å rin- ne, kände mej varken man elle kvinne. Tju (sjud) mi gryte å ret mi mö: mor ä borte å far ä dö (vad den hung- rige, medan soppan kokade). Hôr (var) ska sleva väre, om ho ente ska väre i gryta? Här syns ente sô mö sum e fet- stjärne (sades om mager soppa) All snålhet tar en sketen änne./ Om ente allt ä´n (är honom) te lags, sô ä dä huve tå skrôtten i gryta (sades om den, som för minsta anledning brusade upp) Han har bete (bitit) huve tå skamma (sades om den skamlöse). Stort huve å lite vet (vett). Knyt näven å sätt dej på, sô setter du på di ega (din egen) hann. Du prater dä du har å sjonger dä du kan. Fölk dömer o Gu rår.