Transkriberad uppteckning

I min barndom var det ibland tal om "gasten". "Gasten" sades höra till sådana som drunknat. När någon hade drunknat, så fick en höra gas- ten skrika. Somliga gamla sade, att den som drunk- nade blev "gast" till dess att man fick reda på den dödes kropp och begravt den i kyrkogården. Somli- ga sade att "gasten" skrek, när han väntade att någon skulle drunkna. "Nu blir det allt snart någon olycka, för jag har hört gasten utåt sjön", kunde man få höra gammalt folk säga.