Transkriberad uppteckning

Hästen blir allt 18 och 20 år gammal. Nu för tiden har de inte en häst så länge, men förr i världen så hade de allt hästen så länge att han blev tandlös och stelbent. Det var så gott om gamla 'hästkrakar', å det var väl gott att de inte fick själv- dö. När skon var slagen under hoven på hästen, så skul- le en korsa med kniven under hoven för att skon skulle sit- ta fast. Det som skars bort av hoven fick inte kastas ut i gödseln. Gödseln blev skämd av det. Brukade samla det i en trälåda å bränna upp det på en gång. Fick inte vränga betslet på hästen. Om betslet vrängde sig när det togs på, så blev det någon olycka eller otur efter vägen. Då var det bäst att spotta genom det tre gånger. Hästen såg bättre än körkarlen, för han kunde se sådana väsen som körkarlen inte kun- de se å då gick han alltid åt sidan, å det bar / kanske iväg i diket också om inte körkarlen passade upp. Kom det en likfärd i vägen, så kunde hästen se den mitt i mörka natten. Hästarna blev stående ibland å inte kunde ta sig fram. Lasset blev så tungt. Det skulle vara en hop små osynliga gubbar som hängde sig på. Om en gick fram till bets- let och tittade genom beselringen, så fick en se dem, å när en tittade på dem, så försvann de. Om det var så att hästen stod svett i stallet på morgonen, så hade maran ridit honom på natten. Det var inte annat än stål å marbuskar som hjälpte för det. För om de skulle skrämma maran, så var det bäst att sätta upp en gammal vass lie i taket över hästen. Far talade om att det var en som hade fått maran sittande på lien. Det skulle vara en piga, som var mara. Björkkvistar som har knutit ihop sig till en boll, skall vara bra att hänga upp över djuren. Hon skyr sådana buskar. Om en häst inte skulle längta, så skulle han ledas tre gånger runt stugan sedan skulle han in i stugan å få litet fägnad. När en häst spändes från en harv eller plog, så lades skaklarna i kors för att hästen skulle / få vila bättre. Det skulle inte vara något vidare bra att sälja eller ge bort mjölk. Den som fick mjölken skulle kunna trolla i den, så att han tog mjölken från korna. Men om de gamle gav bort eller sålde en mjöktår, så passade de sig att ha litet var- me i den, för då skulle det inte gå att 'skämma' korna. Ingen främmande person släpptes in i lagården. En del kunde 'skämma' kreaturen med ögonen. De hade 'onne öge'. När kon hade kalvat, så fick hon mjöldricka. Den skulle hon ha alldeles med samma som hon hade kalvat. Den skulle vara ljum. Mjöl å salt rördes i vattnet. Kon skulle slicka kalven torr, för då längtade hon inte efter honom, så blev han fortare ren. När kon mjölkades de tre första dygnen efter kalvningen så, skulle en stoppnål med tråd i i kanten på mjölkbyttan. Det var för att ingen skulle kunna 'skämma' mjölken. Första målet mjölkades genom en sax. Till nyköpt ko fick man tur om en mötte karlfolk det första när en ledde hem henne. Så skulle hon fram till stugan först, innan hon sattes i båset. Otur kunde bero på / att det var något under lagården som inte var bra. Inte bra om det låg något djur å vattnade under lagården. Den som ville andras djur illa, gick å kastade ben eller något litet självdött djur under lagården för den som han ville skulle få otur. Det var inte bättre om sådant blev nedgrävt i gödselhögen. Om påsklördag gjordes ett tjärkors på lagårdsdörren för att djuren skulle få vara ifred för påskkäringarna.