Transkriberad uppteckning

Far kunde nästan aldrig ha annat än mörka eller svarta hästar i stallet. Var det annan färg på dem, så var det aldrig fred i stallet på nätterna. Å rätt som det var, så stod de lösa. Så hade de alltid 'nisseflätor' i manen och på rompan. Far hade en travare, å den var aldrig utan sådana 'flätter'. Han mötte en granne en gång, som undrade på att inte far tog bort flätorna. "Det går inte", sa far. "Det skall gå", sade grannen, å gick fram å 'gredde isär' dem. "Nu kommer de inte tillbaka", sa' han. Men på morgonen, så var det allt så väl flä- tat igen. 'Tôssen' passade hästarna så bra om natten. Han gav dem foder. Om hästen var 'dyngsvett' på kvällen, när han ställdes in i spiltan, så var han blank å fin som sammet på morgonen, för 'tôssen' hade ryktat å borstat honom på kvällen. / Om de packade eller bullrade något fram i gården efter det solen gick ned, så packade 'tôssen' hela natten. Far åt min farmor högg ved en gång efter det solen gått ned. Då högg det hela natten sedan. På ett ställe här i hemmanet var 'tôssen' så oregärlig å' sig, så det var inte fred att få. Husbonden blev ledsen på detta å tog kubbar, yxor å knivar å allt vad han kunde få fatt på å kastade å svor å sade: "Bäst att du flyttar härifrån, för jag flyttar inte!" Då blev 'tôs- sen' borta.